stallhaxan.com

Tänk Dig in i följande scenario:

Du hör och ser Din omgivning.
Du förstår vad dom säger,
men Du kan inte meddela Dig med dom
annat än med hjälp av läten som dom inte förstår.
Du kan inte fråga om något,
Du kan inte tala om hur Du mår eller att Du kanske har ont någonstans,
Du kan inte säga att Du får klåda av skaldjur, men att Du älskar köttbullar med lingonsylt...

Listan kan bli hur lång som helst.
Vi skulle tycka hemskt synd om den människa som skulle råka ut för detta handikapp.
Hur är det för våra djur?
Det borde vara varje djurs självklara rättighet att någon eller några gånger få "tala"
med en bra djurkommunikatör.

Hur fungerar djurkommunikation?
Det är enligt min uppfattning med telepati. Djuret visar vad det vill säga med hjälp av bilder som det skickar till mig.
Är det en lukt som djuret vill förmedla så känner jag den lukten. Har ett djur ont någonstans så får oftast jag ont på samma ställe som djuret.

Hur "tyder" man vad djuret säger?
Djur är precis som människor,
en del är det lättare att tala med än andra.
Helst vill jag ha någon ägare eller skötare med, för att kunna
fråga vad djuret menar så att jag tolkar det rätt.
Det är inte alla gånger så lätt att tolka exakt vad djuret menar, för djuret kan säga en sak och jag tolkar det på ett annat sätt.
Då måste jag försöka att lista ut vad djuret egentligen menar.
Jag är alltid lojal mot djuret om det skulle säga något som är negativt om
dess ägare eller skötare.

Kan vem som helst lära sig att tala med djur?
De flesta barn har omedvetet den gåvan men den tappas oftast
bort under uppväxten.
Man bör ha ett öppet sinnelag, ett brinnande intresse och väldigt mycket tålamod för att bli framgångsrik som djurkommunikatör.

Den berättelse som berörde mig mest:
Det var Maya, ett då trettonårigt Connemara sto som en familj nyligen hade köpt.
Hon hade passerat flera hästhandlare under året så hennes bakgrund var helt mörklagd.
Maya berättade bland annat att hon var livrädd för åskan. När jag frågade henne varför,
så visade hon bilder på hur hon går i en hage med en annan häst.

På kvällen börjar det regna och åska. Blixten träffar hennes kompis som dör
av blixtnedslaget och Maya står hos sin döda vän hela natten tills det
kommer människor på morgonen som tar hand om den.
När Maya hade berättat färdigt så såg man hur hon pustade ut av lättnad
över att få berätta om detta hemska minne.

Då trillade tårarna nerför kinderna på både mig och hennes ägare.